Det var bullonsdag och jag jobbade sent, kodade på ett tool (låter roligare än “verktyg”) som skulle revolutionera deploymentförfarandet på ett icke tidigare skådat sätt. Jag glömde tid och rum. Det fanns bara koden; CGI med perl, bash, javascript, html mm. blandat på ett sätt som garanterat ingen tidigare gjort (eller borde göra). Det var kroppsdelarna till toolsens motsvarighet av Frankensteins monster. Jag var det galna geniet som översatte fantasi till verklighet, som gjorde det omöjliga möjligt.
Bullarna
De första två åt jag som vanligt med jobbarkompisarna vid fikatiden. Sedan hade jag fortsatt mitt projekt, och tankat min kropp med bullar doppade i kaffe som jag åt utan att känna smaken, då all min aktiva hjärnkapacitet var allokerad till att blåsa liv i verktyget.
Reptilhjärnan försåg kroppen med den näring jag behövde för att fortsätta.
Väl klar, blickades ut över det tomma kontorslandskapet insåg jag att alla hade gått hem, och att klockan därför måste vara mycket. Det var aldeles kolsvart ute. Hon var efter 20:00. Senaste icke-bullen jag åt var vid luncen klockan 11:00. Jag insåg också att jag hade ont i magen. Aj. En inventering på skrivbordet indikerade att jag druckit minst fyra koppar kaffe, och ätit åtta bullar, då sex bullpapper låg där bredvid fyra tomma pappmuggar (4 + 2). Jag tittade sedan på skärmen och såg då verktyget. Fan vad snyggt det var, med färgskalan hämtad från matrix; grön text mot svart bakgrund. Det fungerar! “Fan vad smart jag är, det är säkert såhär man gör då man programmerar”, tänkte jag belåtet för mig själv och skyndade mig hem.
Fan vad dum jag är, tänkte jag samtidigt som det högg som knivar i magen på mig där jag låg sent i min säng och tittade upp i taket. Det hade redan hunnit ljusna innan jag tillslut äntligen somnade. Koffeinöverdos och magknip är usla bäddkamrater.
Nästa dag mådde jag bra. Trött, men bra. Skönt.
Då gjorde jag mitt livs misstag: jag åt en kebabtallrik med pommes och extra mycket grillkrydda. Aj aj aj. Den resulterande magonten varade fram till midsommar.
Hur kan man vara så jävla smart, och samtidigt så jävla dum?
